Ål

”Mitt intresse för fisk började på allvar just när jag först läste om ålen. Det var ett pressmeddelande från Fiskeriverket som råkade passera mitt skrivbord i oktober 2003 som fick mig att läsa – och läsa igen. Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel, att det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga 20 år. Och nästan än mer förbluffande: Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.

Vidtagna akuta åtgärder?

Inga.

Så skriver Isabella Lövin i den omtalade boken Tyst Hav. Vad hennes åsikt är om orsaken framgår ganska tydligt. Naturligtvis har hon rätt i det att om man införde ett totalt fiskestopp så skulle det vara bra för ålen. Samtidigt är det inte klart att det faktiskt är överfiske som har lett till dagens situationen. Alternativa förklaringar som framkastats handlar om klimatförändringar, ändrade havsströmmar, vandringshinder, försämrade uppväxtområden och miljögifter. Att nedgången verkligen existerar är otvetydigt och kan ses tydligt i följande diagram (källa):

Ålinvandringen till Europa under perioden 1950-2002.

 Förklaringar som att havsströmmarna har ändrats faller på att man har haft väldigt svårt att finna den här klara och tydliga ändringen om man faktiskt börjar studera havsströmmarna. Det är också svårt att förklara en ganska kontinuerlig nedgång med klimatförändringar som mer handlar om medelvärden medan enstaka år kan vara antingen varma eller kalla. Ett okänt miljögift är en standardförklaring till alla problem men det är osannolikt att något nytt farligt miljögift skulle ha fått komma ut i haven utan att någon märkt något. 

Som bekant så föds ålen i Sargassohavet. Den följer med Golfströmmen till våra vatten där den lever under cirka 20 år innan den återvänder till Sargassohavet för att leka och dö. Att ålyngelinvandringen börjar minska runt 1980 har vi redan sett, men hur är det med utvandringen? De ålar som fiskas är blankålar som har börjat sin lekvandring, så statistik över fisket bör ge en bra indikation över hur många ålar som vandrar ut. I samma rapport som det förra diagrammet så hittar vi också det här:

Det svenska fiskets ålfångster.

Här kan vi se en tydlig nedgång redan på 60-talet. Långt innan det blivit några problem med yngelinvandringen. Den blankål som fiskas under 60-talet har anlänt hit som små glasålar under 40-talet. Noterbart är också att trots att fisket gått ner stort i Östersjön så har det varit stabilt på västkusten. Det tyder på att det varken är vandringshinder eller försämrade uppväxtmiljöer som är problemet. 

Nu ska det givetvis sägas att nedgången i yngelinvandringen kanske inte har ett direkt samband med den föregående nedgången i fisket. Trots allt så finns ålen i stora delar av Europa och det hade varit förvånande om Östersjöålen hade en så stor betydelse. Ålarna i Östersjön är till 95% honor och det skulle kunna vara så att vi förser Sargassohavet med honor medan hanarna håller till på andra platser. Detta skulle också kunna förklara ett så stort direkt samband, men samtidigt är det väldigt spekulativt.

Ett återkommande tema i artiklar om fiskproblem är användandet av olika statistiska analyser för att påvisa samband. Jag hade också kunnat göra något liknande men det kommer jag inte att göra. Istället så kommer jag bara presentera följande diagram och låta det tala för sig själv.

Ålfångst i Östersjön och mängd flottat timmer i Sverige

Men, för att förtydliga, ålfångsterna följer nedgången i flottningen för att sedan stabiliseras på en ny lägre nivå när flottningen avslutats totalt. Effekten beror på den förändring som sker i miljön i havet när kontakten mellan ved och vatten minskar. Med tanke på hur snabbt effekten syns så finns det en trolig förklaring till hur det hela går till. Ålen lever stationärt i våra vatten under 20 år som gulål. Sen omvandlas den till blankål och börjar vandra iväg. Den här omvandlingen är troligtvis hormonellt styrd och processen kan mycket väl påverkas av förändringar i den kemiska miljön i ålens närhet. 

De åtgärder som gjorts genom ett begränsat fiske och utsättning av ålyngel kommer troligtvis inte få den effekt man förväntar sig eftersom man inte klart kan säga vad som har lett till dessa problem. Jag har försökt visa ett helt annat samband än de konventionella. Ett samband som kräver helt andra åtgärder om vi vill ha ål i våra vatten även i framtiden.