En av Sveriges mer okända och oansenliga fiskar är flodnejonögat. Under sina liv går de igenom flera olika faser. De första 5 åren spenderas nedgrävda i något lugnvatten i ett lämpligt vattendrag. Som vuxna övergår de till en frisimmande form och migrerar ut i havet där de lever i 2-3 år. Därefter söker sig nejonögonen upp i vattendragen för att leka. Efter leken dör de.

Nejonögon finns runt hela den svenska kusten och i de största insjöarna, men är mest förekommande runt Bottenhavet och Bottenviken. Från att ha varit en rikligt förekommande art för 50 år sedan har den gått tillbaka rejält och befinner sig nu på rödlistan över hotade arter. Letar man förklaringar till detta i den traditionella forskningen så är det en orsak som dyker upp gång på gång.

Orsaken till flodnejonögats tillbakagång är i första hand utbyggnaden av vattenkraften i de norrländska älvarna och den vattenreglering som detta medfört.

Det kan tyckas som en rimlig förklaring med tanke på nejonögonens livsstil med vandringar mellan rinnande vatten och havet. Eftersom inte nejonögon har något större kommersiellt värde så är det dåligt med rådata för de allra flesta vatten, med några ytterst få undantag. Man skulle förvänta sig att de gängse teorierna om kraftverkens skuld i det hela är baserade på de rådata som finns. Följande tabell visar de bästa tidsserierna:

Fångststatistik flodnejonögon 1956-1995.

Som synes är det inte en gradvis nedgång i Dalälven utan arten verkar tvärt ha försvunnit mellan 1971 och 1973. Det hade varit ett utmärkt bevis för vattenkraftsteorin om det hade varit så att ett kraftverk hade byggts under den tiden. I nedre Dalälven finns två kraftverk, Älvkarleby och Untra, båda uppförda på 10-talet. Den tvära förändringen under tidigt 70-tal har alltså ingenting alls att göra med något kraftverk.

I Ljungan så skedde nedgången i två steg. Det första stora nedgången under 60-talet och den andra lite mindre runt 1980. Det är tänkbart att den andra nedgången hade någonting att göra med byggandet av Viforsens kraftverk 1982, men den första nedgången är inte kopplad till något kraftverksbygge.

För att ingen ska tro att det är förändringar i fisketeknik som förändras så framgår det klart och tydligt i Erik Sjölanders stora rapport om flodnejonögon att:

Statistik från några älvar visar på klara nedgångar i fångsterna i fasta fisken. I Ljungan skedde nedgången under början-mitten av 1960-talet, trots att samma personer fiskade med samma metoder på samma platser som tidigare (Alke muntl).

En annan studie som gjorts är en inventering i vattnen runt Mälaren. Slutsatsen i den studien är som följer:

Efter att ha pratat med människorna som bor vid vattendragen verkar det som
arten har minskat under de senaste 10-20 åren. Orsakerna till detta kan vara flera
men främsta anledningen är sannolikt utbyggnaden av vattenkraft och dammar.

En ganska anmärkningsvärd slutsats som det egentligen är svårt att finna några belägg för i själva rapporten. Ännu märkligare blir det om man går ut och letar efter kraftverk byggda under de senaste 10-20 åren. Resultaten är magra.

Vad kan man då dra för slutsats av det här? När man läser om flodnejonögon i artiklar och studier så dyker alltid samma ord upp. Det är kraftverk, kraftverk och kraftverk. Detta trots att man i de fall när man har fysiska data inte kan påvisa detta samband. Dessa ord upprepas även i de fall när de är uppenbart grundlösa som vid Mälaren.

Vad borde man ha gjort då? Om man ser på Dalälven så har förändringen skett väldigt plötsligt. Det naturliga vore att leta efter förändringar som skett precis då. Talande nog så finns en liten anteckning på orginalet till tabellen ovan där någon klottrat dit ‘Vad hände här?’ precis vid kollapsen. Tyvärr är det ingen som mig veterligen på ett grundligt sett har försökt besvara den frågan.

Överhuvudtaget har inte tidsperspektivet varit speciellt prioriterat. Uppgifterna är vaga. Det talas om 60-talet i Norrlandsälvarna och 10-20 år sedan i Mälaren. Det finns en specifik anledning till att just uppgifterna från Mälaren skulle behöva preciseras bättre. Omkring 1988 kollapsade beståndet av siklöja i Mälaren. Skulle det finnas en direkt koppling mellan den kollapsen och nedgången för Nejonögonen så ger det en helt annan bild av tänkbara orsaker.

Nu när jag gått igenom den vanliga bilden av problemen hos nejonögonen och diskuterat vilka problem som finns så ska jag ge en annan bild också. Jag ska ge ett svar på frågan ‘Vad hände här?’ i Dalälven. Det som hände var att man 1970 slutade att flotta. En händelse som mycket snabbt radikalt förändrade tillståndet i älven. Samma sak hände några år tidigare i Ljungan, och följaktligen så började nedgången tidigare där.

Flottningen kan däremot inte vara förklaringen i Mälaren och där är också tidsperspektivet ett annat. Istället tror vi att det har ett samband med förändringar i skogsbruket runt 1990 när man började ta ut mer och mer organiskt material ur skogen t.ex. för förbränning.

Exakt hur den här förändringen i vattnen har påverkat nejonögonen är mycket osäkert. Men, jag kan spekulera lite. Under sin första tid lever nejonögonen nedgrävda på bottnen. Där lever de av detritus, ett finmaterial bestående av förmultnande rester av växter och djur. Innehållet i det har definitivt förändrats av ett förändrat skogsbruk. Många av de organiska ämnena är mycket biologiskt aktiva och kan ha hormonella effekter. Det är mycket möjligt att nejonögonen för sin utveckling är beroende av dessa ämnen. När halterna då blir för låga så blir följden inte svår att förutsäga.